Klubbstugan

Styrelsen

Mail kontakt


RAGUNDA BRUKSHUNDKLUBBS MÅL ÄR:

RAGUNDA BRUKSHUNDKLUBBS MÅL ÄR:
Att alla ska känna sig välkomna, oavsett vilken hund man har.
Att sprida kunskap om hundens vård, uppfostran och lydnad samt verka för en god och sund hundhållning.
Att utbilda tävlingsekipage i lydnad och bruks.
Att genom rasklubbarna svara för avel och uppfödning av sunda och funktionsdugliga brukshundar. 
Att vi hundägare har en fungerande samlingsplats där vi kan träffas och prata hund, träna tillsammans och umgås.

Vår historia, Av Åsa Häggström

EN LITEN HISTORIEVANDRING

Inför 2000-talet fick jag i uppdrag av vår dåvarande redaktör att skriva ner några ord om klubbens historia. Men hjälp, mitt minne är ju inte det bästa, men jag hoppas ändå att jag har fått med de viktigaste delarna av vår historia.


Vår grundare och förste ordförande hette Gunvor Lindblom. Hon var den som gick först i ledet, letade namn, skötte kontakter, gjorde ansökningar osv. Om jag inte minns alldeles fel var även Ulla Gulliksson en av de drivande eldsjälarna.


Klubbens första möte hölls i Utanede gamla skola vintern 85-86, jag minns inte exakt datum men brukshundklubb blev vi våren -86. På detta möte togs då frågan om ev. brukshundklubb upp och i sådana fall vart. Nelly och Berit Franzén hade svar på det senare. På Kilen fanns det en stuga som vi säkert kunde få arrendera, och på den vägen gick det.

Våren -86 startade vi upp klubben på Kilen. 


Snabbt kom vår kursverksamhet i gång med instruktörer från Sollefteå BK. Själva bidrog vi med fem hjälp-instruktörer, Kent Karlsson, Ulla Gulliksson, Åsa Häggström, Gunvor Lindblom och hennes man Bob.  Den ende av oss som engentligen hade någon erfarenhet av kursverksamhet var Ulla, förutom att några av oss gått kurs med egen hund. Samtidigt fick vi hjälp att arrangera en instruktörskurs och med det var vi då igång med vår kursverksamhet. Senare har vi utbildat både fler instruktörer och handledare.


Så var det då dags för tävlingar. Från Piteå flyttade det in två eldsjälar vad det gällde tävling - Ragnhild Öhlén och Rolf Andersson. De utbildade sig snabbt till tävlingsledare och ansökte om tävling. Skulle vi ha tävling? Vi som knappt tordes träna våra hundar utan koppel. Ja ja, sagt och gjort. Fårstängslet åkte upp - inga hundar skulle rymma här inte!
Tävlingen genomfördes utan rymningar eller några andra större tillbud. Tävlingsverksamheten har nu utökats och inte behöver vi fårstängsel heller. Tävlingsledare och en domare har också utbildats genom klubbens försorg.


Efter ca 10 år börjar epoken Kilen gå mot sitt slut, vart skulle vi ta vägen? Ulla Gulliksson och Gunnel Lidström letade i vild förtvivlan efter tänkbara möjligheter och idéerna var många. Men så hände allt på en gång. Mark fanns att arrendera i Halån, Edegården skulle gå på anbud för lite och ingenting bara man tog den därifrån. Anbud lades och arrendekontrakt skrevs - den här gången på 99 år.

Lars Olsson - vår dåvarande ordförande - och Gunnels man Torsten slet för allt vad de var värd, för att vi skulle få vår nya klubbstuga. ALU-arbetare hjälpte till att bygga upp stugan som den ser ut idag.

Mycket har förändrats sen vi startade. Bob, Gunvor, Rolf och Ragnhild flyttade. Styrelsen har skiftat ledamöter vid flera tillfällen. Ingen av oss "gammelrävar" finns längre kvar i styrelsen, men några av oss finns kvar i kulisserna och uppskattar det arbete ni gör med vår klubb.

Det är en person jag inte nämnt så mycket om och det är vår ständige sekreterare Berit Franzén. Hur hon fått ordning på styrelse och medlemsprotokoll genom alla år är för mig en stor gåta. Av någon anledning har vi alla haft svårt att hålla oss till ämnet, det har ju alltid funnits så mycket att prata om. 


Vi hade även under flera år en aktiv utställningskommitté som arbetat flitigt med både officiella, inofficiella och drive-in utställningar. De fick arbeta hårt för ett lyckat arrangemang, och de lyckades verkligen. Det är många som frågat efter våra officiella utställningar på idrottsplatsen i Bispgården.

Med dom här orden tänkte jag avsluta min historievandring. Jag hoppas att jag inte glömt någon viktig del av vår historia, i sådana fall ber jag om överseende. Klubben har gett mig både vänner och ovänner, glädje och sorg,

men jag vill för allt i världen inte vara utan den, även om man svär över allt ibland. Klubben har blivit till en stor del av mitt liv, så tack för allt jag fått, och förhoppningsvis får fortsätta att ta emot och ge.


Lycka till i framtiden och ta väl hand om vår klubb.